Artiklar

Illojalt agerande under anställningstid

En inte helt ovanlig situation i många företag är att en eller flera anställda lämnar sina anställningar för att starta en egen verksamhet. Utgångspunkten är att när en anställd redan under anställningstiden bedriver verksamhet som konkurrerar med arbetsgivarens, bryter den anställde på ett allvarligt sätt mot den lojalitetsplikt som finns i anställningsförhållandet. En viktig fråga är således var gränserna går för vilket förberedande agerande som är godtagbart och vilket som inte är det under tiden en anställning fortgår. I ett fall hade Arbetsdomstolen följande agerande att bedöma.

Skickande av e-post till arbetsgivarens affärspartner om eventuellt samarbete

Den anställdes arbetsgivare var verksam inom låsbranschen och enligt den anställde handlade samarbetet inte om låsverksamhet utan dörrkaruseller. Arbetsdomstolen menar därför att agerandet inte är illojalt mot arbetsgivaren.

Under anställningstiden förvärvar en bekant till den anställde ett lagerbolag som den anställde efter att anställningen har upphört börjar arbeta i.

Enligt bolagsordningen skulle lagerbolaget ägna sig åt uthyrning av personal och enligt Arbetsdomstolen finns det inget som visar att bolaget skulle ägna sig åt samma verksamhet som den tidigare arbetsgivaren. Agerandet är därför inte illojalt enligt Arbetsdomstolen.

Ändring av lagerbolagets bolagsordning till verksamhet som konkurrerar med den tidigare arbetsgivarens verksamhet

Ändringen av bolagsordningen gjordes innan anställningen hos arbetsgivaren upphörde men inte av den anställde själv. Arbetsdomstolen anser dock att det finns stöd för att ändringen gjordes för att den anställde skulle kunna bedriva konkurrerande verksamhet. Därigenom planerade den anställde att i ett senare skede konkurrera med arbetsgivaren. Det fanns dock inget i målet som talade för att den anställde under anställningstiden åtagit sig uppdrag av samma natur som sin arbetsgivare. Arbetsdomstolen anser att själva bolagsordnings ändringen varit illojal men då denna inte orsakat arbetsgivaren någon skada är agerandet på det hela taget inte illojalt.

Bli delägare i en konkurrerande verksamhet dagen efter anställningen hos den tidigare arbetsgivaren upphör

Även om den anställde haft rätt att ta anställning i en konkurrerande verksamhet är det inte rimligt att ett delägarskap inte skulle föregåtts av förberedelser under anställningstiden hos den förra arbetsgivaren. Agerandet är därför i princip illojalt men eftersom det inte går att fastställa vilken skada arbetsgivaren lidit, är den anställde inte skadeståndsskyldig.

Försökt värva arbetsgivarens kunder

För att agerandet ska anses som illojalt krävs att det företagits under pågående anställning. Efter en anställnings upphörande är en tidigare anställd fri att kontakta sin tidigare arbetsgivares kunder. I fallet var det inte visat att värvningsförsöken var gjorda under pågående anställning hos den tidigare arbetsgivaren.

Sammantaget visar Arbetsdomstolens bedömning att det är viktigt för ett företag att kunna visa vilken skada man lidit av en anställds illojala agerande och för den som på något sätt funderar över att starta en egen konkurrerande verksamhet är det av vikt att inte vidta för konkreta åtgärder innan anställningen med den nuvarande arbetsgivaren har upphört.

Adam Gullstrand, biträdande jurist

Lund den 25 juli 2018

————————————————————————————————————————————————————————————————

Skäligheten av konkurrensklausuler

I en dom från Arbetsdomstolen har det nyligen kommit en dom som berör skäligheten av konkurrensklausuler. Att begränsa de anställdas möjligheter att starta konkurrerande verksamhet kan vara ett bra sätt att skydda sin verksamhet förutsatt att arbetsgivaren håller sig inom de råmärken som finns.

Om det inte finns någon konkurrensbegränsning i anställningsavtalet är den bärande principen i svensk arbetsrätt att en arbetstagare vars anställning hos arbetsgivaren har upphört är fri att, antingen genom egen verksamhet eller genom att ta anställning hos annan, konkurrera med sin tidigare arbetsgivare.

När Arbetsdomstolen bedömer tillåtligheten av en konkurrensklausul används följande grunder för bedömningen;

i vilken utsträckning arbetsgivaren har ett berättigat syfte med konkurrensbegränsningen.

i vilken utsträckning klausulen begränsar arbetstagarens möjligheter att som anställd eller egenföretagare bedriva yrkesverksamhet.

om arbetstagaren får någon kompensation under bindningstiden eller om lön eller anställningsvillkor i övrigt har bestämts med utgångspunkt i de restriktioner som klausulen innebär.

arbetstagarens ställning och anställningstid.

I fallet från Arbetsdomstolen hävdade en tidigare arbetsgivare att två arbetstagare, A och B hade brutit mot konkurrensklausulen i sina anställningsavtal. I förhållande till A konstaterar Arbetsdomstolen att i samband med att A blev anställd hos arbetsgivaren sålde A även hela det företag A ägde till arbetsgivaren, A gick alltså från ägare till anställd. Vid försäljningen betalade arbetsgivaren bland annat 1 350 000 kronor för att få tillgång till kunder och licenser som fanns i As verksamhet. Med anledning av att A fått en relativt betydande ersättning vid försäljningen av verksamheten och att det förutbestämda skadeståndet vid brott mot konkurrensklausulen uppgick till ungefär hälften av detta, fann Arbetsdomstolen att konkurrensklausulen var skälig. As anställning hos sin tidigare arbetsgivare upphörde i augusti 2014 och redan en månad senare hade A tagit anställning i en konkurrerande verksamhet till den tidigare arbetsgivaren. A hade brutit mot konkurrensklausulen under hela den tvåårs-period som den gällde för. A blev skyldig att utge hela det förutbestämda skadeståndet på 720 000 kronor.

Gentemot B var den stora skillnaden att B inte erhållit någon ersättning för bundenheten och att B i huvudsak arbetat med installation och service av låssystem. B var därför inte av samma betydelse för den tidigare arbetsgivaren som A, som varit ansvarig för kundrelationer och företagshemligheter. Arbetsdomstolen gjorde därför bedömningen att konkurrensklausulen inte ska tillämpas på B, trots att även B, kort efter att anställningen hos den tidigare arbetsgivaren upphört började arbeta hos en konkurrent.

Sammanfattningsvis behöver en arbetsgivare fundera över vilket syfte som finns med konkurrensklausulen, om den anställde får någon kompensation och om denna är skälig samt om den anställde har en sådan position inom företaget som gör att det är rimligt att begränsa dennes möjlighet att ta anställning hos en konkurrent eller bedriva egen konkurrerande verksamhet.

Adam Gullstrand, biträdande jurist

Lund den 25 juli 2018

—————————————————————————————————————————————————————–

Personligt ansvar för styrelseledamot i aktiebolag upphör vid konkurs

Högsta domstolen har i ett nytt avgörande slagit fast att den s.k. medansvarsperioden, dvs. den period under vilken en styrelseledamot i ett aktiebolag har ett personligt ansvar för bolagets förpliktelser, upphör i och med att bolaget försätts i konkurs.

En styrelseledamot i ett aktiebolag kan, under vissa förhållanden, göras personligt ansvarig för bolagets förpliktelser. Ett sådant personligt ansvar kan uppstå i en situation då det finns skäl att anta att bolaget är underkapitaliserat. Ledamoten är därvid skyldig att vidta vissa åtgärder vilka syftar till att antingen avveckla bolaget eller kapitalisera det. Om ledamoten underlåter att vidta föreskrivna åtgärder kan han eller hon bli personligt ansvarig för de förpliktelser som uppstår för bolaget under den tid som underlåtenheten består.

Medansvarsperioden, dvs. den period under vilken styrelseledamoten har ett personligt ansvar för bolagets förpliktelser, upphör när ledamoten vidtar den åtgärd som han eller hon är i dröjsmål med. Den upphör även vid likvidation av bolaget. I det nya avgörandet kommer alltså Högsta domstolen fram till slutsatsen att medansvarsperioden upphör på samma sätt vid bolagets konkurs.

En inte helt ovanlig situation är att det vid ett bolags konkurs pågår ett eller flera rättsliga förfaranden vid domstol. Inte sällan väljer konkursboet att inte träda in i en sådan process, och då har konkursgäldenären, dvs. bolaget som har gått i konkurs, en möjlighet att, företrädd av styrelsen, driva processen vidare. Om konkursgäldenären förlorar målet uppstår även en skyldighet att utge ersättning för motpartens rättegångskostnad. En direkt konsekvens av Högsta domstolens avgörande är att det personliga ansvaret inte omfattar förpliktelser som uppstår efter konkursen. Det medför i sin tur att en sådan rättegångskostnadsfordran i praktiken blir värdelös. I vart fall utifrån en strikt tillämpning av de nu aktuella ansvarsbestämmelserna. Det kan inte uteslutas att ett personligt ansvar kan åläggas en styrelseledamot i det enskilda fallet enligt andra regler. Högsta domstolen synes öppna för en sådan möjlighet.

Christian Karlsson, advokat

Malmö  2018-07-13

————————————————————————————————————————————————————————————————

Regeringens lagrådsremiss gällande 3:12-reglerna

Regeringen har ändrat i utredningens förslag och lämnar en lagrådsremiss med följande förändringar:

  • Skattesatsen för utdelning och kapitalvinst höjs till 25 %.
  • Förenklingsregeln sänks inte, dvs 2,75 ibb kvarstår. För 2017 är beloppet 171 825 kr.
  • Förenklingsregeln får inte kombineras med huvudregeln (där löneunderlaget ingår) för annat företag. Schablonregeln får endast användas i ett företag för delägaren.
  • Löneutrymmet ska fördelas per delägare innan lönebaserade utrymmet bestäms. För närstående görs inte uppdelningen av löneunderlaget förrän efter beräkning det gemensamma lönebaserade utrymmet.
  • Lönetrappan ändras. Det lönebaserade utrymmet beräknas efter en lönetrappa av delägarens andel av löneunderlaget. Regeringen föreslår något högre andelar i de lägre nivåerna och ett mindre utrymme i den högsta nivån
  • 15 % av löner < 6 ibb (369 000)
  • 30 % av löner < 60 ibb (3 690 000)
  • 40 % av löner > 60 ibb (3 690 000)
  • Löneuttag för delägare kvarstår enligt nuvarande lagstiftning med (i) 6 ibb + 5 % av totala lönerna eller (ii) 9,6 ibb.
  • Kapitalandelskravet för att få använda löneunderlaget återkommer. Om andelsinnehavet understiger 4 % av andelarna, så införs ett tak för det lönebaserade utrymmet. Detta maximeras till 25 % av ägarens egna kontanta lön.
  • Den särskilda dotterbolagsdefinitionen kvarstår.
  • Takbeloppet i tjänst höjs till 120 ibb för utdelningar och kapitalvinster.
  • Skattesats för utdelning och kapitalvinst överstigande takbeloppet kvarstår med 30 %
  • Sänkt uppräkning för sparat utdelningsutrymme till statslåneräntan+ 2 %.
  • Generationsskifte till närstående ska vara möjligt enligt utredningens förslag. En karenstid om fem kan påbörjas för tidigare ägare när närstående förvärvar aktierna.

Annika Lundeslöf, Advokat

Lund 2017-03-23

—————————————————————————————————————————————————————————————————–

Frukostmöte: Nytt inom skatteområdet

I januari och februari hade Advokatfirman VICI tre stycken frukostmöten som behandlade nyheter inom skatteområdet. Skatterätten är ett område som ständigt förändras och det pågår flera förändringsarbeten inom skatterätten. Som företag och som ägare gäller det att vara uppdaterad. På frukostmötena summerade vi de senaste nyheterna som är viktiga att känna till.

Nytt år innebär alltid flera förändringar i skattelagstiftningen, så fr.o.m. den 1 januari 2016 gäller bl.a. att subventionsgraden för ROT-tjänster har sänkts till 30 procent medan det för RUT-tjänster i stället gäller att det maximala avdraget har sänkts till 25 000 kr. Vidare trappas jobbskatteavdraget av, grundavdraget för pensionärer har justerats vilket innebär en sänkt skatt, schablonintäkten för sparande i kapitalförsäkring och på investeringssparkonto har höjts samt pensionssparandeavdraget har slopats. Arbetsgivaravgifterna justeras under 2016 på så sätt att en särskild löneskatt har införts för pensionärer och arbetsgivaravgifterna för födda 1991 och senare höjs stegvis under året.

Från årsskiftet gäller också att det ska finnas elektroniska personalliggare på byggarbetsplatser där byggverksamhet bedrivs. Syftet med personalliggare är att motverka svartarbete och främja en sundare konkurrens i byggbranschen.

Vad gäller mervärdesskatt så är en av de stora nyheterna att vissa posttjänster undantas från skatteplikt till moms. I flera domstolsavgöranden har frågorna gällt uthyrning av lokaler och bostäder. Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat dom rörande frivillig skattskyldighet vid uthyrning av rum för ensamkommande flyktingbarn, där uthyrningen inte ansågs momspliktig.

Vad gäller fåmansföretag har under år 2015 har ett antal domar och förhandsbesked kommit. Rättsfallen och förhandsbeskeden rör bland annat flytt av verksamhet, generationsskiften, utomståenderegeln, samma och likartad verksamhet och gåva av fastighet. Den största frågan gäller dock den pågående utredningen om fåmansföretag som kommer att lämna sitt förslag i slutet av 2016. Det återstår således att se vilka förändringar som detta kan komma att medföra för fåmansföretagaren.

Johanna Olsson
Lund 2016-03-28

—————————————————————————————————————————————————————————————————–

Nya regler om upphandling

I april 2016 förväntas tre nya direktiv ha implementerats i svensk lagstiftning. Diskussionen vad dessa direktiv kommer att få för betydelse för myndigheter och dess leverantörer är redan i full gång. Åsikterna är många och vilka de faktiska konsekvenserna kommer att bli är svårt att säga. Klart är att ändringarna kommer att innebära den största revideringen av upphandlingsregelverken på många år.

I förgrunden till de nya direktiven finner man 2020- strategin som år 2010 lanserades av Europeiska kommissionen som förespråkar social, smart och hållbar tillväxt. Med smart tillväxt i åtanke kommer ett nytt upphandlingsförfarande att lanseras. Innovationsupphandling kommer att ge en myndighet möjlighet till att ingå något som kan liknas med ett produktutvecklingsavtal med flera olika leverantörer, för att köpa något som ännu inte finns på marknaden.

I det nya direktivet kan man även hitta kodifierad praxis från EU- domstolen. De dryga tio år som förflutit sedan det senaste direktivet har resulterat i en omfattande utveckling på området genom avgöranden från EU- domstolen. Till exempel kommer förutsättningarna för in- house anskaffning i framtiden att vara reglerad. Även förtydliganden, kring ändring av kontrakt under pågående avtalstid samt möjligheten att ställa krav på miljö i upphandlingar, har införts.

Den tydligaste markeringen man kan utläsa i de nya direktiven är önskan att frångå så kallade lägsta pris- upphandlingar och premiera olika kvalitéaspekter. Nya tilldelningsgrunder har därför införts vari markeringen främst består i att lägsta pris- upphandlingar endast får genomföras i den mån tilldelningsgrunder med kvalitetsaspekter inte är lämpliga. De incitament man därmed sänder från EU är tydliga; kvalité ska premieras. Huruvida den svenska regeringen kommer att utnyttja detta i sin kommande lagstiftning återstår att se.

Sofi Linderoth
Lund 2015-11-17